Nyårets melankoli ♢
 
 
Idag är det den andra januari tvåtusenarton. Jag sitter och funderar över hur jag igentligen vill ha det den här våren. Vilka mål jag har. Vad som är viktigast och - hur ska jag uppnå dem? Velar och vrider på listan jag har i huvudet. Men det känns molnigt i tankarna. Kan inte tänka klart kring det här. Men så inser jag hur det egentligen är en punkt som är viktigast över alla de andra. En punkt som måste stå högst för att de andra ska uppnås. Jag måste ta hand om mig själv först. Ta hand om mig själv och allt vad det innebär. Vila och röra på mig, skriva dagbok och ha stunder av lugn, tänka fina tankar om mig själv, vara snäll mot mig själv, peppa mig själv. Annars är allt menat att gå under. Därför känner jag en stark melankoli.
 
Jag känner liksom hur just nu är avgörande. Måste ta tag i den där punkten, inte låta den nedprioriteras. Månaderna efter nyår tenderar för mig att vara de svåraste på året. Men så ska det inte vara detta året. Jag har redan finare förutsättningar än tidigare. Jag går inte i skola längre, och jag har fina saker som kommer och därmed ingen livsångest i kroppen. Men det räcker inte, jag måste se tilll själv att jag håller mig i ljuset.
 
Det finns ett par punkter att uppfylla för att förbättra psyket och se till att jag utvecklas mot det bästa. 1. Jag ska inte oroa mig i onödan. Mitt psykes värsta fiende är oroande. Det stoppar mig från så mycket. Jag oroar mig att saker ska gå fel så då gör jag inte dem. Istället för att oroandet stoppar mig måste jag stoppa oroandet i sig. Detta går hand i hand med 2. Jag ska våga. Jag ska våga mer, utan att oroa mig för tråkiga konsekvenser. Jag ska våga vara mig själv, istället för att spela säkra kort för att passa in i andras ramar. Jag ska våga tycka om mig själv för den jag är istället för utifrån hur andra ser på mig. Det lovar jag. Det är äkta nyårslöften.
 
Puss och kram! J
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like